Hjärnan somnade, allt blev svart. Jag fortsatte att jogga med hunden. Jag minns inget förrän efter någon kilometer och ett antal timmar senare när jag åter såg och uppfattade min omgivning på sjukhuset.
Där skrämde jag min familj rejält minsann. Det var visst TGA (Transitorisk Global Amnesi, Minnesförlust). Det beror bl a på för hög fysisk ansträngning och psykologisk stress. ”Du måste träna mindre”, sa läkaren, sen blev jag utskriven. Nu har jag skaffat olika redskap för att bromsa ”supermänniskan”, men det är lätt att trilla dit. Omgivningen är viktig!
Vi lever längre men vi stressar mer, sover sämre och upplever oss ha sämre psykosocial hälsa. Ändå går vi till jobbet och har trots detta en känsla av meningsfull sysselsättning…….tills vi trillar ihop. Detta är vardagen på många arbetsplatser idag och här är inte tandvården undantagen. Vi ska göra allt så rätt. Förutom att patienter och chefer har krav på kvalitet och prestation, har vi ofta även krav på oss själva så det räcker till. Vi försöker hålla oss i fysisk form, så kroppen (och knoppen) håller länge. Ja, vi är supermänniskor som alla andra som gör allt för att räcka till, både hemma och på jobbet….tills vi trillar ihop. Detta skriver jag av egen erfarenhet vilket också stöds av forskning.
Kanske är det av den anledningen jag nu bl a forskar kring arbetsmiljö inom tandvården och studenthälsa för ett hållbart yrkesliv. Jag vill gärna påverka våra studenter att inte bli för mycket av ”supermänniska”. Mina forskarkollegor Charlotte Wåhlin och Bo Rolander som båda är leg Fysioterapeuter, kommer till våra studenter för att bidra till detta område, vilket jag är tacksam över. Charlotte ger via arbets- och miljömedicinbloggen sju tips om arbetsmiljö. Charlotte har också tidigare skrivit om detta i tandhygienisttidningen, vilket även Yvonne Nyblom gjort.
Vår studie om arbetsmiljö här.
Ta hand om dig!
//Ulrika
Oralmind 