Supermänniska!

Taggar

, , , ,

gronsakHjärnan somnade, allt blev svart. Jag fortsatte att jogga med hunden. Jag minns inget förrän efter någon kilometer och ett antal timmar senare när jag åter såg och uppfattade min omgivning på sjukhuset.

Där skrämde jag min familj rejält minsann. Det var visst TGA (Transitorisk Global Amnesi, Minnesförlust). Det beror bl a på för hög fysisk ansträngning och psykologisk stress. ”Du måste träna mindre”, sa läkaren, sen blev jag utskriven. Nu har jag skaffat olika redskap för att bromsa ”supermänniskan”, men det är lätt att trilla dit. Omgivningen är viktig!

Vi lever längre men vi stressar mer, sover sämre och upplever oss ha sämre psykosocial hälsa. Ändå går vi till jobbet och har trots detta en känsla av meningsfull sysselsättning…….tills vi trillar ihop. Detta är vardagen på många arbetsplatser idag och här är inte tandvården undantagen. Vi ska göra allt så rätt. Förutom att patienter och chefer har krav på kvalitet och prestation, har vi ofta även krav på oss själva så det räcker till. Vi försöker hålla oss i fysisk form, så kroppen (och knoppen) håller länge. Ja, vi är supermänniskor som alla andra som gör allt för att räcka till, både hemma och på jobbet….tills vi trillar ihop. Detta skriver jag av egen erfarenhet vilket också stöds av forskning.

Kanske är det av den anledningen jag nu bl a forskar kring arbetsmiljö inom tandvården och studenthälsa för ett hållbart yrkesliv. Jag vill gärna påverka våra studenter att inte bli för mycket av ”supermänniska”. Mina forskarkollegor Charlotte Wåhlin och Bo Rolander som båda är leg Fysioterapeuter, kommer till våra studenter för att bidra till detta område, vilket jag är tacksam över. Charlotte ger via arbets- och miljömedicinbloggen sju tips om arbetsmiljö. Charlotte har också tidigare skrivit om detta i tandhygienisttidningen, vilket även Yvonne Nyblom gjort.

Vår studie om arbetsmiljö här.

Ta hand om dig!

//Ulrika

Prata kariessjukdom!

Taggar

, , , , ,

sept”Hoppas att allt är bra med dig. Jag vill tacka dig för allt som Du visade mig och lärde mig på skolan och på kliniken. Det är mycket användbart för mig”, fick jag på mailen häromdagen. Jag älskar mitt jobb!

Jag växer av positiv feedback, nya erfarenheter, kunskap, både som människa och i mitt yrke. Jag tror inte jag är ensam om det. Den fd studenten som mailade skriver ”Mina patienter uppskattar det lilla extra. De säger att det aldrig någonsin har berättats för dem eller har kommit med sån detaljerad och bra information. Jag får se efter några månader när de kommer tillbaka om det blev något bra resultat.”  Studenten upplevde  detta som något positiv och hens tanke gick tillbaka till oss lärare, ” för att det var ni som öppnade mina ögon faktiskt i det nya yrket”. Detta gör mig så glad och motiverad. Jag (och mina kollegor) gör nytta, tack!

Tänk att få vara med och bidra till denna känsla, underbart! Och mycket handlar om kommunikation och samverkan, i detta fall lärare/handledare – student – patient. Känslan av nytta skapar motivation. Det gäller även våra patienter.

Kan då kommunikation och karies höra ihop? Kariessjudomen och dess etiologi är ju inget nytt! Varför ökar det? Jag vet, en multifaktoriell sjukdom. Med det sagt….Kariessjukdom handlar framför allt om ett beteende som måste kommuniceras och samverkas kring. Beteende är i sin tur relaterat till kunskap och attityder, vilket skiljer sig åt i befolkningen.

Inom både utbildningen och i arbetslivet är för oss patienten i fokus, och där måste vi vara experter på att kommunicera om kariessjukdomen. Men tandvårdens kunskap om munhälsa måste även kommuniceras i andra forum i samhället såsom tillsammans med skolan, föräldrar, äldreomsorg, media mm. Detta borde vara ett gemensamt förbättringsarbete inom tandvården. Mitt måtto och slutord är: Tillsammans är vi starka mot en ökad kariesprogression, både inom och utanför landets gränser.

//Ulrika

Nyhetstorka!!!

Taggar

,

paprikaJo, sommaren har varit bra, jag har kopplat av totalt. Studenterna har börjat, nya som gamla. Forskningen, inget nytt på fronten just nu….vad ska jag skriva om….?

Jösses, det är helt tomt i skallen! Vad vill ni läsa om på utbildnings och forskningsfronten? Detta har hänt: Kursstart i veckan, termin 5 introducerades i en praktisk kurs för att gå på djupet med MI inspirerat samtal och ergonomi. MI tränades idag, svårt men lärorikt i patientmöten. Att filma sig själva vid rollspel, blev en intressant upplevelse för de flesta. Lite smakprov om emotionell intelligens. Kan vara bra i mötet med patienter, eller hur. Ergonomi kommer nästa vecka. Två av mina forskarkollegor berätta om vår studie om fysisk och psykosocial hälsa inom tandvården samt lite konkreta tips på bra ergonomi. Bra för ett hållbart arbetsliv, vilket ligger i tiden på de flesta arbetsplatser idag. Kul att integrera forskning i utbildningen här. Mycket av träning i detta i samband med patientbehandling blir det de kommande veckorna. Ja, vad händer mer? Nya tandhygienist- och magisterstudenter har börjat sin utbildning. Alltid roligt. Här blev det en liten utmaning i att mötas på nätet för de blivande magistrarna. Med hjälp av dator, hörlurar och webbkamera, kunde vi starta upp efter lite tekniska utmaningar. Vi löste det till slut, skam den som ger sig.
Välkomna tillbaka, både gamla och nya studenter!

Forskningsfronten? Den fronten tar jag i ett senare inlägg, men det är saker på gång….

Nyhetstorka? Jo, det måste jag nog erkänna tyvärr. Men jag har kopplat av i sommar, och det känns skönt. Nu tar vi nya tag!

Ha det gott!

//Ulrika

”Det blir inte hål i en ren tand”

Taggar

, ,

IMG_5195Tandtrådens vara eller inte vara? Är det en dålig rekommendation bara för att det inte är vetenskapligt bevisat? Vad säger du till dina patienter?

Ingen har väl missat den stora nyheten om att tandtråden inte har tillräckligt vetenskapligt underlag för att amerikanska hälsovårdsmyndigheterna ska rekommendera den. Är det ett bra beslut? Bra eller dåligt, detta har i alla fall skapat debatt på olika medier. Det är ju jättebra! Då får vi som arbetar med tandvård frågor och vi får förhoppningsvis möjlighet att svara. Men, vad ska vi svara? Måste allt vara vetenskapligt bevisat för att vi ska rekommendera det?

Frågan, eller snarare svaret är både enkelt och komplext. Det enkla svaret är att plack ger bevisligen (vetenskapligt) en ökad risk för munsjukdomar som karies och tandlossning, därför ska placket bort på varje tand och yta, varje dag. Det komplexa svaret innebär att vi måste ta ställning till en rad faktorer. Har patienten en ökad risk för inflammation (plackkänslig), sjukdomar, hur ser patienten ut i munnen, hur är patientens förmåga att själv hålla rent? osv. För en del räcker det med att borsta tänderna med tandborste två ggr/dag, andra behöver lägga mer tid och ha fler hjälpmedel. Tandtråd är bara ett av en mängd olika approximala hjälpmedel. Vilket/vilka hjälpmedel som är bäst, handlar här snarare om vad som passar patienten bäst i vardagen för att hålla rent än om vad som är vetenskapligt bevisat. För bästa rekommendation vill jag då påminna om vikten av kvalitativt god individanpassad kommunikation med patienten.

Med detta sagt, är det självklart också viktigt att vi, för att ge en trygg och säker vård håller oss uppdaterade med forskning genom studier som görs. Våra patienter är vetgiriga och håller sig informerade. Det är därför också viktigt att känna till studier men också ha förmåga att vara kritisk och kunna avgöra graden av och nivå på vetenskapligheten. Vi bör sträva efter att arbeta evdensbaserat, men det icke evidensbaserade behöver heller inte vara dåligt. Det kan bero på att det ännu inte gjorts tillräckligt många kvalitetsmässigt goda studier, dvs med säkerställda metoder. Det är dock alltid bra att reflektera över vad och varför!

Ta hand dig och njut av sensommaren!

//Ulrika

Midsommarafton i Basel

Taggar

, , , ,

IMG_4741 (002)

Midsommarafton blev i år inte riktigt traditionsenligt. Sillen, knäckebröd och en liten nubbe fanns och en midsommarstång tillverkad av en tandborste, penna, tandtråd och ett par örhänge. Men resten var lite annorlunda….

Jag firade midsommar i Basel i år. Vår internationella konferens inom organisationen Dental Federation of Dental Hygiene (IFDH) hade lagt sin konferens här. En fantastisk mötesplats där tandhygienister från 28 olika länder av 32 möjliga fanns på plats. Bara det är ju en härlig upplevelse i sig i dessa tider. Det fanns fler intressanta föredrag som täckte in områden som Nutrition, Allmänhälsa, Gerodontologi, Beteendepåverkan och nyheter inom kariologi och parodontologi. Ett av inledningsföredragen var av särskilt intresse, även om det inte direkt berörde munnen. Jag fick en ny favorit, Dr. Hans Rudolf Herren, som föreläste om ”Sustainability: A constant Challenge”. Som titeln antyder så handlade om hållbarheten i jord, vatten och luft och vårt ansvar. Liksom för (mun)sjukdomar rekommenderar han att vi, för en hållbar utveckling, fokuserar på orsaker snarare än symptom. ”Buisniss as usual is not an option”, menar han. Båda dessa aspekter kan ju faktiskt också lätt appliceras på hur även vi kan/bör tänka inom tandvården i många avseenden som  t ex i vår miljö, och i behandlingar.
Han kallar det ”agroecology” och kan studers vidare via denna länk.

Professor Tim Newton, brukar jag läsa och referera till när det gäller beteendeförändring inom tandvården. Tim’s fyra råd är: 1) Tänk mer än bara leverera kunskap, 2) Förstärk patientens egen tilltro till sin förmåga (self-efficacy), 3) Planera i konkreta termer och uppmuntra, 4) Använd olika media till att demonstrera/instruera. Här är en studie som kan rekomenders kring parodontit och bettendepåverkande metoder av Newton & Asimakopoulou, 2015. Professor Christoffer Ramseler lyfte fram vikten av att supporta patienter till hälsosamma val där hans budskap är” Ask the right questions”. Han menar att vi arbetar med traditionell behandling men i nya roller där en viktig del är att vi kan nå fram till våra patienter. Här är något att läsa där hans studier är relaterade till tobaksprevention och tandvårdens nya roll.

Från svenskt håll presenterde Malin Stensson (Hälsohögskolan), Kerstin Örn (Högskolan Dalarna), Birgitta Jönnson (Högskolan Dalarna, Kompetansesenter for Nord-Norge (TkNN), Tromsö), Annsofi Johannsen, (KI), Annika Almståhl (GU) med muntliga presentationer och Hanna Ahonen och jag själv (Hälsohögskolan) med postrar. Känns bra!

Ja, detta var bara ett litet axplock av tre intressanta dagar. Om tre år (juli 2019) är motsvarande kongress i Korea.

Trevlig sommar!

//Ulrika

Kärt ”barn” har många namn och betydelse

Taggar

, , ,

ÄngÄldre personer, äldre äldre, oberoende äldre, åldrande, skör äldre, multisjuka äldre, beroende äldre……ja, kärt barn har många namn.

Ju mer jag studerar området, ju mer komplext och intressant är åldrandet. Jag satt nyligen med på ett examinationsseminarie där ämnet var oral hälsa hos äldre personer på äldreboende. Författaren var tandhygienist till yrket och opponenten var sjuksköterska (bara det var intressant i sig). Sjuksköterskan reagerade på hur äldre beskrevs där definitionen mer relaterades till den biologiska åldern snarare än den äldre personen och dennes situation och kontext. Även om de flesta av oss  är medvetna om att ålder endast är en siffra som anger hur länge vi levt och inget annat, så kanske innebörden av äldre och åldrandet är något att fundera på i den kliniska vardagen. ”Man är inte äldre än man känner sig”. Många kan också uppleva det motsatta ” känner sig äldre än vad man är”. I rapporten ”Skör äldre- vad händer med tänder” beskrivs äldre som oberoende, skör och beroende vilket i sin tur innebär olika sätt att arbeta med munhälsa hos äldre personer. Ämnet äldre och åldrandet är nog trots allt något vi inom tandvården bör ha mer kunskap om, där ibland även specialkunskap krävs, t ex gällande personer med demens.

Att vi också måste samverka med professionen inom äldreomsorgen är något vi inom tandvården är på det klara med. I praktiken är detta inte alltid så enkelt och självklart. Därför blir jag så glad när professioner/organisationer utanför tandvården lyfter betydelsen av munhälsa och munvård för äldre, både i forskning och praktik. Här är tre goda exempel:

”Hälften av all äldre riskerar undernäring”
””How to Help a Person with Dementia Brush their Teeth” with Teepa Snow”
” Demenscentrum”

Ta hand er!

//Ulrika

Lördagsgodis!

Taggar

, , , , ,

sommarblommorNationaldag idag, då måste vi fira med lite gott. Kanske tårta eller paj? Visst måst vi unna oss lite när det är helg eller när vi vill fira något speciellt. Tyvärr har allt för många ”helg” varje dag…..

Jag är uppvuxen med lördagsgodis, men tyvärr var inte mina föräldrar så medvetna (tror jag) om varför. Vi hade alltid nybakade kakor och bullar och det fikades, förmiddags-, och eftermiddag-kaffe var viktigt. Pappa arbetade nära en kiosk, vilken jag ofta besökte, inte bara på lördagar tyvärr. Jag hade en hel del hål i tänderna. Som tur var hade vi ”fluortanten” – min och mångas räddning! Jag, 60-talist, har varit mer medveten än mina föräldrar och mina liksom andras barn har gått regelbundet till tandvården, så mina barn har inga hål, trodde jag……

Idag har 20-åringar generellt god munhälsa utan karies. Dessa unga vuxna har gått genom livet utan att veta varför de är kariesfria, det är för dem mer eller mindre en självklarhet. Men så plötsligt börjar de få karies vid 20-25 års ålder! Varför? Vad har vi missat? För många börjar en ny fas i livet där vissa jobbar, är arbetssökande eller studerar. För många förändras livssituationen och därmed vanor och beteende. Inte alltid att dessa nya beteenden är så lyckade tyvärr. Snabbmat, läsk, energidrycker, godis mm är lättillgängligt och relativt billigt. Sedan 1980-talet har sockerkonsumtionen (i form av choklad och konfektyrvaror) ökat med 52 %! Det är nu jag blir orolig! Börjar våra unga vuxna få karies, eller?

För tillståndet ”God oral hälsa” enligt de nationella riktlinjerna är åtgärden ”Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande återkoppling” och har rekommendation 3 (evidensgrad). Här står;  ”För personer med god oral hälsa har hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande återkoppling god effekt på individens delaktighet och autonomi när det gäller att göra aktiva val för fortsatt god oral hälsa”.  Jag hoppas att denna åtgärd används, och även på individnivå, så att inte dagens 20-åringar (mina och andras barn) blir morgondagens ”kariesbom”. Prata med de friska unga om varför de är friska och att lördagsgodis kan vara bra (om du förstår innebörden)!

Ta hand om dig och varandra!

//Ulrika

En snygg röd permobil står utanför

Taggar

, , , ,

FullSizeRenderPå väg till föreläsningssalen stannar vi och hälsar på Asta (vi kallar henne så). Henne kan de amerikanska studenterna träffa, för hon kan prata engelska, sa föreståndaren.

Föreståndaren för äldreboendet visar först var vi ska ha vårt föredrag. På vägen dit stannar vi för att hälsa på Asta, en pigg senior alert dam som visade sig vara 99,5 år (halvår är viktigt). Fantastiskt härlig upplevelse i sig! Vi (jag och kollega) kommer dit för att berätta om oral hälsa och åldrande samt det pågående forskningsprojekt som vi genomför på boendet vi är på. Det är studenter, lärare och forskare både från Sverige och USA som läser kursen ”Aging in a welfare state” på Hälsohögskolan som skall lyssna samt få ett studiebesök på boendet. Vi har bjudits in för att få prata om munnen i detta sammanhang, visst är det härligt! (Lite som en revansch för att vi fick ställa in föredraget på Elmia Äldre tidigare i vår, se tidigare inlägg.) Nu satt det ca 20 studenter och forskare som är experter inom området åldrande och de verkade riktigt intresserade av munnens betydelse och vikten av dagligt stöd från omsorgspersonal avseende munvård för äldre i särskilt boende.

Projektet pågår, så vi hade inga resultat att presentera, men upplägget som syftar till att ge dagligt stöd till personal för att underlätta deras arbete med omsorg kring munhälsan, upplevdes mycket positivt, och som den amerikanska delegationen inte kände till så mycket om. Att mycket av stöd till munhälsan/munvård samt även delar inom äldreomsorgen finansieras genom skatter, kändes ju speciellt intressant att diskutera med tanke på valdebatten i USA också. Alla ville flytta hit efter allt de fått höra under de veckor kursen pågått. Visst har vi det bra i Sverige, vi ska inte klaga.

Efter den intressanta diskussionen fick vi då träffa Asta som berättade att hon hade det lika bra som drottning Silvia. Boende, serverad mat och full service med massa kompetent personal. Enda skillnaden var kanske storleken på boendet, men vem behöver en massa extra rum, säger hon och skrattar. Utanför en annan helt ny lägenhet, där Arne (kallar jag honom) bor står en underbar röd lysande permobil. En sån vill jag också ha….men inte riktigt än…….

Jag lånar Astas avslutade råd till oss för en välmående framtid (som hon alltid lovat sig själv att vara inför varje nyår);

– ”Va bra för varandra”!

//Ulrika

Emotionell Intelligens – kan det vara något?

Taggar

, , , ,

Maj 2016

Lyssnade på podd-radio i helgen, det handlade om relationer. Hemligheten bakom ett långt förhållande är emotionell intelligens visar studier där man intervjuat äldre par. Relationer kan ju finnas på fler plan….

Det är andra gången på en vecka som jag stöter på begreppet ”Emotionell Intelligens” (EI). Jag läser nu en del artiklar där man på olika sätt studerat hur studenter mår som går olika utbildningsprogram inom hälso-, och sjukvård. Under min inläsning i ämnet studenthälsa, dök emotionell intelligens upp igen. Visst, inte helt nytt, barnen höll på med något motsvarande i skolan, EQ kallades det då, vilket man ville bygga upp genom kamratmassage. Men vad är då detta?  Jo, det är ett ganska komplext begrepp som i korthet handlar om mänskliga relationer. Om förmågan att ta emot och hantera känslomässig information men också att förstå och kunna samarbeta med andra människor. Även allmänmänskliga färdigheter såsom empati, självmedvetenhet, självkontroll och motivation nämns. Det handlar om både verbala och icke-verbala värden, dvs. att kunna uttrycka sina känslor samt använda sina känslor för att lösa olika problem. Studier som jag har läst om studenter och studentmiljö, visar att en hög grad av EI är relaterat till bättre välbefinnande, förmåga att lösa problem och mindre självupplevd stress. Emotionellt intelligenta studenter utvärderar situationer mindre stressfullt vilket ger dem en upplevelse av nöjdhet och glädje med livet men också studier. Intressant, kan kännas angeläget att beakta i mitt arbete med studenter, känns det som.

När jag sedan också hörde att hemligheten med ett långt och positiv förhållande handlar om EI, kändes det ju faktiskt som en mycket bra och viktig förmåga, även privat. Att känna in varandras känslor och hantera detta, både genom ord och handling på ett sådant sätt att båda parter mår väl. Detta kanske inte är så svårt att förstå, men inte alltid så givet. Däremot känns ju detta något som är oerhört viktigt för alla slags relationer, både inom en familj, arbetskamrater och relation profession-patient/klient/elev. För oss inom tandvården är det viktigt att ha förmågan att förstå och hantera människor i olika åldrar, olika bakgrund med olika livssituationer. Samtidigt kanske du har ”en dålig dag” eller själv är påverkad av något i din omgivning. Emotionell intelligens kan därför komma till nytta för att fungera professionellt och skapa samt vidmakthålla goda patientrelationer men även för ett gott chef- och ledarskap.

Jag kommer absolut ägna lite mer tankar och studier kring detta känner jag. Kanske du också börjar reflektera över detta lite mer, förhoppningsvis till nytta i de olika relationer vi omger oss av, både privat och på jobbet.

Ta hand om dig och varandra!

//Ulrika

Vi fick ställa in!

Taggar

, ,

FullSizeRenderPå grund av för få anmälda måste den planerade föreläsningen ställas in. Vi, jag tillsammans med två kollegor hade planerat en föreläsning om munhälsa hos äldre vid årets regionala konferens Elmia Äldre.

En mycket populär mässa med ca 2000 besökare som riktar sig till olika personalkategorier som arbetar med äldre inom regionen. Klockrent för oss att vara där kände vi och glada för vårt goda samarbete med Gerontologens forskare. Men varför är det så svårt att locka åhörare inom äldreomsorgen till att lyssna på området munhälsa? Visst, munhälsan konkurrerade med andra mycket intressanta områden, vilket lockade så klart, men ändå. Vi inom tandvården tycker ju det är så viktigt, men det räcker ju inte. Vi kan stå och ”mässa” om våra viktiga resultat hur mycket som helst, men det räcker ju inte om inte vi kan väcka intresset hos övriga professioner som arbetar i de äldres vardag. Studier visar att de äldre själva upplever munnen och god munhälsa vara viktigt för den dagliga livskvaliteten. Jag är säker på att även omsorgspersonalen egentligen tycker det är viktigt också. I vardagen så är det denna ”tid” som alla jagar och som det inte finns tillräckligt av, eller…?  Då väljs munnen bort. Varför?! Studier visar att egna attityder till mun och tänder påverkar huruvida en person ställer sig till att hjälpa andra. Att bistå med stöd till munhygien rankas tyvärr lågt i jämförelse med annan omvårdnad för äldre.

Nej, det räcker inte med att vi inom tandvården anser detta viktigt och har kunskaper om munhälsans betydelse för de äldres livskvalitet. Mer utbildning behövs till sjukvården i grundutbildningar (mycket lite idag tyvärr), mer aktiviteter som leder till stöd till god munhälsa som en naturlig vardaglig rutin i omvårdnaden av äldre (som har behov av det). Hos oss och på en del andra håll pågår studier för att förbättra förutsättningarna för en bättre munhälsa för äldre, vilket är kanonbra. Jag önskar verkligen att vi med vår forskning tillsammans med verksamma inom tandvården väcker mer intresse och når ut med vårt budskap så att munvård blir en naturlig del i omvårdnaden för de äldre i deras vardag. Jag hoppas vi slipper ställa in nästa gång.

Tillsammans är vi starka!

//Ulrika